Traditionell ceremoni inställd
Kära slynor och skarn. Det är er avgående spielführer som skri-
ver. Örebro IF har slitit i min suspensoar hela sommaren men
AV:s styrelse har tackat nej till många bud på den stappliga,
oftast undantryckta galacticobacken. Den 8 juli pep dock faxen
något högre än vanligt. Det nya budet gick ej att motstå. 164,50
kr fick styrelsens katetrar att brista. Ordförande Gerhard Nils
Rostock (die Stölle) ringde mig sent på kvällen och framförde
den underbara nyheten. Det gör ont (mest i ryggen och i humlus
dumlus) att lämna klubben som jag har varit med att grunda. Jag
ska spika upp min matchtröja på korset i Örebros kapell för att
påminna alla som orkar bry sig om att mörkrött grussmutsigt blod
faktiskt är ganska meningslöst... Nåja, till problemet. I den
tyska delstaten Blud ligger den lilla idylliska staden Arböts-
vermietung mit käse vars fotbollshistoria talar för sig själv...
Mitt i byn på kullen Fürberg står det ett cementblock som ter
sig ganska fult för ditresande turister men älskas och vördas av
stadens befolkning. Stadens fotbollslag har krigat sig upp i di-
vision 52 och har förbrukat många lagkaptener på färden. Varje
spielführer tar över kaptensbindeln och vigs till uppgiften genom
en vacker, fantasieggande och fulländad ceremoni på Fürberg som
kallas Müde. Den nya kaptenen dansar sig först i trans till toner
av Jimmy Tamandi och klär sedan av sig ända in till skinnet och
blir brännmärkt med eldjärn på vänster dubbelhaka. Varje gång
Arbötsvermietung mit käse släpper in ett mål bränner märket till
och kaptenen i fråga skriker som en påsatt gris. För oss som har
sett filmen "Den sista färden" är detta läte ingen överraskning.

Arbeitsverein är inspirerat av tysk försvarsfotboll och det har
länge varit min våta dröm att få genomgå en sådan ceremoni för
att ta emot kaptensbindeln. Efter konsultationer med min läkare
kom vi dock fram till att två baklängesmål antagligen skulle ta
livet av mig. Därför har jag aldrig fått chansen till detta.
Kneissl, vår egenkäre stolphånglare, har visat prov på oanade
målvaktstalanger och har vuxit ut till en fullfjättrad benkapare
och asätare. Kneissl och jag, Ülker, har tillsammans skapat Ar-
beitsverein och när nuvarande spielführer kliver åt sidan är
efterträdaren självklar. Jimmy Tamandi tar över bind... Eh,
eller inte... Nej, Kneissl tar naturligtvis över bindeln i stor-
lek XXS och får därav bära den på höger långfinger. Übersteg har
redan fått känna på bindelns magiska förminskande krafter.

Det var tänkt att Kneissl, som Arbeitsvereins andra spielführer
i historien, skulle få genomgå Müde. Inte i Blud utan i Vårberg.
Risken för attentat och urinerande i vattenflaskor hindrar dock
ceremonin från att äga rum. Jag får helt enkelt ge Kneissl bin-
deln när han kommer hem.

Att lämna detta fantastiska lag smärtar, faktiskt också i bröst-
korgstrakten där hjärtat skulle ha suttit. Jag litar dock på att
maskinen Arbeitsverein ångar på som vanligt och att ni mer än
gärna fläckar ner Västbergas sand med blod, snor, tårar och andra
kroppsvätskor. Freppa tackar för sig och avslutar, med gråten i
halsen, med en liten tysk episk dikt.

Konnte Ich leben mit Fussball nur in mein kopf. Nein,
das konnte Ich nicht.
Ich muss Fussball spielen und die smerzen gefühlen.
Kann Ich nicht das machen bin Ich nicht ein
deutscher mann.
Der Spielführer sollt zurück kommen.

Über und aus