ARBEITSVEREIN ::: Matchreferat


  Tillbaka


FC Dronkdrulorna - A.V. 3-2 (2-0)
Onsdag 07/06 2006
Avspark 18.00
Mål ::: Johan 1, der Flügel 1 (straff)
Åskådare ::: 3
Utvisningar ::: -

Mannschaft
Tor     ::: Irgendwo
Abwehr  ::: Ülker (S)
            Kneissl
Mittel  ::: Calle
            der Däne
            Niklas
            Christian
            Erik
Angriff ::: Johan
            der Flügel

07/06 Att hata att älska fotboll
Fotboll är en drog, fotboll är ett gift, fotboll
är helvete eller frälsaren som ger livskraft att
härda ut fabrikens dödliga ångor under 12-timmars-
skiften. Fotboll är dödsångest och 2-3 mot jumbon
Dronkdrulorna.

Medlemsskapet i A.V. är som en apokalyptisk passion just nu,
att brinna för att en gång i veckan åka till Farsta och spe-
la korpen. Att varje gång åka hem med ett ännu en förlust,
ännu en förstörd kväll och ett blödande, brinnande hjärta.
Varför bemödar man sig att åka så långt bort och smärtas?
A.V. måste börja spela som ett lag igen, måste ta fram sitt
kunnande som finns nånstans bland alla felpass och gruskorn
och ha roligt åt (läs med) det. För just nu har andra roligt
och A.V. står och tittar på, åtminstone i en halvlek. Sen
blir det fart, mer fart, och en eller ett par reduceringar
som inte betyder något eftersom vi aldrig når längre än till
en hedervärd forcering och uddamålsförlust. För det är 3:e
uddamålsförlusten i år, 3:e förlusten mot ett sämre lag, 5:e
sticksåret i hjärtat.

Som vanligt denna vår visar A.V. upp 2 ansikten; ett blekt, av
sot täckt, anlete i första halvlek som passivt och rosslande,
som av stendammslunga, ser på när baklängesmålen trillar in
på de mest absurda sätt; ett eldfängt, ilsket förvridet som
jagar, pressar, och ibland lyckas hålla glöden under A.V-ugn-
arna vid liv. 2 mål lyckas man krafsa fram i kolet efter de
en gång så fruktade eldarna från Ruhr, ett efter en mycket
vacker framspelning signerad Niklas och ett destillerad avslut
av en ännu icke rostbelagd spjutspets i Johan. Det andra kom
på straff där der Flügel slipade fram en del av sin gamla sk-
ärpa med en otagbar kanon. Är det månne dessa 2 gnistor A.V.
ska sätta sin lit till, en ny skyttekung och en gammal som
åter hittat målet?

Våga. Vi måste våga lita också på oss själva. Vi visar det men
under allt för korta stunder. Vi måste våga hålla i bollen,
vara lite kära in den, smeka den, trycka till den. Våga. Vi
är på våg ur en svacka nu, nej vi är uppe ur den. Nästa vecka
vinner vi, nästa vecka älskar vi att spela fotboll. Vi älskar
att spela, varför är det inte match imorn?