27/01 Revansch
A.V. är obesegrade under 2009, låt oss se till att
det fortsätter så. I söndags utkrävdes revansch av
Hjärtat genom en härlig 4-2 seger. Hur det gick
till råder det oklarheter kring då Alpinsektionen
lockade med storsamling i Åre i helgen.

Det hela började något disparat, med en förtrupp bestående av
en vilsen och återuppstånden Irgendwo som tvangs ta hjälp av
2 norrmän för att försvara A.V:s färger innan förstärkning kom
i form av stolt spatserande Ülker, Ülker Sr, Kneissl och Ali
Daie. Efter en snabb omgruppering, strategiupplägg och material-
orientering attackerades så den vita fienden för första gången.
Förhållandena var strålande och livet lekte för de 5 som njöt
av kampen mot det ännu hårda motståndet. Hela perioden rasade
kampen fram och tillbaka, upp och ner. Flertalet motståndare
fick bekänna röd eller svart färg när A.V. attackerade med
slipat stål. Till slut tvangs de känna sig rekapitulerade när Ali
plockade fram sina bästa Anja-finter. En viss behaglig trött-
het började infinna sig mot slutet av första ronden och A.V.
avvaktade fram till vilan.

Under tiden hade A.V:s Personenkraftwagen-truppe anförd av vår
egen Tysk, avancerat fram tillsammans med Turm, Brötchen, Haris
samt Carro. Helt osedda blandade de sig så i leken och slog med
kraft till strax före pausvilan med ett furiöst 4-vägsgrepp om
händelserna. Det dröjde inte länge innan den samlade A.V-truppen
var på väg mot nya höjder.

Efter pausen blev förhållandena mycket tuffare, det horisontella
motståndet friskade i och varierade betänkligt. Laget förlorade
delar av blicken för spelet, vilket medförde en något tveksammare
satsning mot det fortfarande hårda motståndet. De på området mer
ovana Brötchen, Turm och Haris kastades direkt ut i hetluften,
men såg rött och slog sig till bra i närkamperna. Lite senare
väntade dock en strategikamp, där A.V. åny visades sig starkast
och Turm tog med lite chansningar hem de största poängen.

När det var närmre till slutsignalen än till avspark blev hela
laget ordenligt uppsnurrat coh tvangs visa sina svenska samba-
takter för att över huvud taget hålla sig på banan. Återigen
var det Ali Daie som med några fyndiga rörelser såg till att
bollen återigen låg i A.V:s ägo. Ülker stog för fulknepen och
brunkarspelet i den stora gröten, men kände sig liksom Kneissl
aningens diskvalificerad i kampen om det stora målet. Kanhända
det är det myckna backspelet som påverkar. Kampen pågick länge
och väl men till slut var det dags att ragla till avbytarbänken
och omgruppera sig. Tysk till och med rannsakade sitt inre för
att komma till rätta med matchen.

Det hela var en mycket lyckad aktion och matchen utvecklades
lite till ett stillestånd där inget av laget visade mycket
anfallsvilja. Men genom att slita fotknölar och plastbelag
tog A.V. åter initiativet och kunde med en magnifik italien-
inspirerad avslutning till slut defilera fram till seger
den sista tiden då motståndet blivit betänkligt mjukare.
Den lilla tid som var kvar till seger kunde bekvämt sittas av
och 3 nya poäng var bärgade.