14/10 Idiotens kamp mot tyskens briljans
För första gången i den omfattande tyska historien
har A.V. spelat sig till en final. På söndag kl
15.30 spelar A.V. final i korpens 11-mannaserie,
detta efter att ha slagit Ulven med 2-1 i en av
de fulaste semifinaler korpen skådat.

De första orden som yttras mellan lagen är när Ulvens vice lag-
kapten iklädd kaptensbindel vid mittcirkeln frågar oss med ett
leende vilken boll vi vill förlora med. Det var inget leende av
vänlighet. Hela lagets attityd och utstrålning ville försöka få
alla att förstå att Ulven och bara Ulven skulle ha något som
helst att säga till om i den här matchen. Jag respekterar inte
ens Ulvens vargsvett under benskydden men jag kan ändå förstå
att deras självförtroende fyllde deras breda magar till fullo
efter förra utskåpningen då AV förlorade med 9-0.

Ack så de stackars satarna bedrog sig. Ack ack ack... Om Ulvens
mormödrar kunde se in i spelarnas tomma urnor, som bör innehålla
självaktning och respekt för livet, efter 20 minuters spel,
skulle de bara finna änglsan och hat stark som varulvens ursinne
under den fulla månen. Arbeitsverein, som hade fått tillbaka sin
mittfältsgigant Niklas, spelade ut Ulven under den första halv-
leken. "Spelade ut" är ett uttryck som ofta används när det ena
laget är överlägset. Att fortsätta använda detta uttryck vore lika
orätt som att leka med mjuka kuddar på en vacker svart asfalterad
skolgård i Rågsved. Arbeitsverein spelade sådan fotboll att Ulven
inte visste vad de gjorde på planen. De hade ingen aning om vad
de skulle ta sig till. Haris hade vallat in 1-0 via en försvarare
och Gustav hade stött in 2-0 från nära håll efter Masdaqs vänster-
missil. Förvirringen och den existentiella ångesten hos vargarna
var total.

Långsamt långsamt, liksom människan alltid har sökt svar på livets
stora gåta, började de gula vargarna formulera ett syfte med sin
närvaro på Gubbängens BP. Idrottsligt visste de att chansen var
minimal att bli jämlika med de tyska hjältarna. Den absurda men
dock ganska logiska instinkt som hade väckts till liv för att
Ulvarna skulle förstå sin roll denna kväll var just Uvens. Djurets.
Inom de egna leden började de verbala missnöjena hagla. Det var
allas och ingens fel att Arbeitsverein ägde tillställningen.

När driften blev för stark för att gnället inom laget skulle
mätta blodtörsten började vargarna söka andra offer. Den runda
tingesten som vissa vill ge namnet FOTBOLL var inte längre in-
tressant. Apostlahästarna föll dem bättre i smaken. Helst en
bruten häst. Rovdjuren sparkade och skrek på tyskarna godtyck-
ligt utan spelförståelse och någon förståelse över huvud taget.
Det finns ett relevant ord som gott beskriver sådana människor
med deras inställning till andra människor. Om man kan tyda
vissa viljeförsök hos personen att uppföra sig anständigt kan
man kalla honom en kvartsidiot. Ser man enstaka viljeförsök
passar titeln semiidiot bättre. Det enda ord som passar ulvens
mannar är fullblodsidioter. De hade förlorat fotfäster i sin
idrottsliga tillvaro och manade nu till idioternas kamp mot
tyskens briljans.

I andra halvlek delades tre röda kort ut och minst dubbelt så
många gula. Det kunde, borde och skulle ha blivit 8 röda kort
om inte domaren hade varit rädd för idioterna. Hot om död
drabbade domaren och spelare i Arbeitsverein. Inte ens detta
OLAGLIGA tilltag och ett mycket sent reduceringsmål till 1-2
kunde hota tyskarnas totala succé.

Efter en dramatisk kväll i blodpölens och vansinnets tecken
stod Arbeitsverein som segrare och hade därmed utfört den
största bragden genom tiderna. På söndag kl 15.30 är det final
på Gubbängens BP mot Bagis Boys som slog Glitter med 3-2.

Underbart känns det att kunna andas frisk luft och någonstans
i strilregnet höra en vän röst viska: Arbeitsverein - tyskens
borg, Ulvens sorg...

Väl mött på söndag.

Eder genom alla tider, Ülker Dido (Spielführer)